Apati - Eufori (Swedish)

All the censored words are s*l*u*t

Höst

Träden är tomma på löv, till synes livlösa
Parken är kall och grå
Gatulyktorna skiner av melankoli
Passerande folk smälter in bland de sorgsna träden
Precis som löven faller de allt längre ned
Vareviga dag kommer de allt närmre livets förfall
Vem sade att gräset är grönare på andra sidan?
Det är fan lika förjävligt överallt
Tårar faller hand i hand med höstlöven
Misär finns överallt
Sprids genom dessa jävla snöflingor
Den kalla och ångestfyllda vinden slår mig i ansiktet
Likt en isig snöboll
Jag orkar inte med ännu en vinter med denna kyla
Denna iskalla ångest
Det är is på vattnet
Jag undrar om det håller för mig...


Sömnlösa nätter

Morbida vanskapelser präglar mina drömmar
Ännu en sömnlös natt
Jag sväljer piller efter piller
I ett desperat försök att somna
Och för att återigen jagas av rättvisans varelser
I en kortvarig dröm
Min sömn försvann med dig

Ett förkastat liv, det var inte mer än rätt
att även förkasta ditt
Vareviga natt påminns jag om det dåd
som en gång gav mina läppar ett leende

Trött och illamående
vandrar jag vilset runt i rummet
spegeln reflekterar tydligt min ångest
och spyorna mitt liv
Jag spyr en sista gång
och sväljer resten av tabletterna
För en säker sömn


Nykter idag

Jag vet inte vad som har hänt med mig
Eller hur jag skjunkit så lågt
Jag försöker låta bli att se tillbaka
Försöker låta bli att minnas
Jag är nykter idag
och det regnar igen


Eufori

Nykterheten förtär mitt förnuft
När jag i min ensamhet ser tillbaka på mitt liv
Allt som har varit
Allt som har gått åt helvete
Har det format mig till detta livlösa svin?
Aldrig finner jag någon mening i att tänka efter

Beroende av verklighetsflykten
Av att komma bort från allt
Piller eller pulver, butangas eller injektioner
Allt som får mig att glömma får duga
Det är med glädje jag gör mitt korta liv ännu kortare


Likgiltighetens slutstation

Drömmar och mål
Bytes mot piller och sprutor
Känslor och funderingar
Har du sedan länge gett upp
Du känner inte längre någon ångest
Ingen kan längre skada dig
Du har sjunkit alldeles för långt ner
I denna kvicksand
Mörkret har lagt sig
och solen skall aldrig mer lysa för dig
Successivt har du fallit djupare och djupare
Det finns inte en chans för dig att kravla upp nu
Den blomsteräng du en gång stod på
har nu vissnat och dött
Ditt lidande har nåt sitt mål
Nu närmar du dig likgiltighetens slutstation

Likgiltighetens slutstation


Verklighetsflykt är min verklighet

Ge tröst i ett äckligt liv
Få ett **** på ett ändlöst mörker
Låt mig glömma en oundviklig död
Låt mig flyga igenom långsamma dagar
Ge mig hopp i en förstörd stad
Dränk mina minnen, tankar och mål
Röva bort mig från mig själv
Ta bort alla minnen som skaver i mitt huvud
Radera alla de snedsteg och misstag jag gjort
För mig dit jag slipper detta lidande
och denna ångest
Till platsen jag skapat i mitt huvud
Som egentligen saknar existens
Byggt utav ångest, skapad av hat
Vad tjänar det till att drömma
När jag ändå vet att det bara är patetiskt önsketänkande?
Låt mig få sväva bortom livets väggar
Låt min tårar få stelna och min puls sluta slå
Ta ifrån mig min löjliga önskan av att fortsätta andas
Låt mig drömma mig bort i konstgjord sömn

Och snälla, låt mig aldrig vakna igen


En gammal vän

Åh du härliga ångest
som mig äta dag för dag
även denna kväll hälsar du på ser jag
vilken tur jag har
som får ha dig som min middagsgäst
Åh du härliga ångest


Livet ur en dåres synvinkel

Det är morgon igen och ännu en dag i flykt
Halvfull reflekterar jag över livet
och alla dess gråa nyanser
Några klunkar till
och denna tragiska stad får färg
Alkohol, skynda, ta mig härifrån
Minnen fördunklas, jag är som född på nytt
En skål för ensamheten
Jag rymmer från mig själv


Blodrött hav

ag ser i svart och vitt
Sikten är sedan länge skymd
Förlorad ute på vidsträckta vatten
Med hål i skrovet och revat segel

Himlen stänger sig ovanför mig
Moln hopar sig i hotfulla skepnader
Detta skrämmer mig, men fascinerar mig oerhört
Hoppet slukas, livet dräneras, drömmar mördas

Allt som någonsin har betytt något
förlorar sitt värde, sin egentliga mening
Jag vet inte var denna skuta kommer föra mig
Men ändå hoppar jag inte överbord

Jag vill inget hellre än att komma härifrån
Men likt en cysta klänger jag mig fast
Rädd för vad som kan hända, rädd för det okända
Ångest i tusenfald, psykisk tortyr i dess renaste form

Inget land är i sikte, inget hopp skymtar
Molnen blir allt fler och fler och tätare för var dag
Sikten är lika med noll, lönlöst att ens försöka
att se ljuset i tunneln, någon form av räddning

Därför sitter jag fast i denna båt
M/S Undergång, de fördömdas skepp
Aldrig når jag grundet, slutet av färden
Jag seglar i ensamhet på ett oroligt hav

Tankar kring död och evig sömn hemsöker mina nätter
Desperationen har tagit ett fast grepp kring mig
Men likt en cysta sitter jag fast i den befläckade relingen
Fördömd att för alltid segla på detta blodröda hav


Allt jag aldrig haft

Jag orkar inte längre, är alldeles för trött
Nu vill jag bara somna och sova förgott
Mörkret efter döden kan väl ändå inte
vara mörkare än livet jag lever?

Verklighetsflykten har länge varit min enda vän
Men när pengarna är **** så sviker även den
Under hela mitt liv har jag levt för stunden
Men nu är stunden ****
Så nu drar jag härifrån
och lämnar att jag aldrig haft


Thank you.

En gammal vän // An old friend

Åh du härliga ångest
// Oh you lovely pain/angst
som mig äta dag för dag
// that eat me from day to day
även denna kväll hälsar du på ser jag
// even this evening you greet to see me
vilken tur jag har
// how lucky i am
som får ha dig som min middagsgäst
// to get you as my midday's guest
Åh du härliga ångest
// Oh you lovely pain/angst

Hopefully correct

I happened to find the lyrics here when I googled. Thanks, Leviathan, it really gives a whole new meaning to the music. Thought I'd translate all of them for those of you from other countries than Sweden who like Apati. Do mind that translated, some words change and some loses the meaning they otherwise have.

Feel free to change anything that appears "out of place" or is wrongly translated. I don't mind.

By the way, where can I buy their record?



Autumn (Höst)

The trees are empty with leaves, appearing lifeless to the eye
The park is cold and gray
Streetlights shine with melancholy
Just like the leaves, they fall lower and lower
Every single day they come closer to the decaying of life
Who said that the grass is greener on the other side?
It looks like **** everywhere I see it.
Tears fall hand in hand with the autumn leaves
Misery is everywhere,
spreads through these ****ing snowflakes.
The cold and anguished wind hits me in the face
This ice-cold angst
There's ice over the water
I wonder if it will hold for me...



Sleepless nights (Sömnlösa nätter)

Morbid abominations mint my dreams
Yet another sleepless night
I swallow pill after pill
In a desperate attempt to fall asleep
And to again be hunted by the creatures of justice
in a brief dream
My sleep went away with you

A rejected life, it wasn't more than right
to also reject yours.
Every single night I am reminded of the deed
that once put a smile on my lips.

Tired and nauseous
I wander my room bewildered
The mirror clearly reflects my angst
and the vomit my life
I throw up one last time
and swallow the rest of the pills
for safe sleep.



Sober today (Nykter idag)

I don't know what has happened to me
Or how I've sunk so low
I try to keep myself from looking back
Trying to stop myself from remembering
I'm sober today
and it's raining again



Eufori

Sobriety eats away at my judgement
When I in my loneliness look back at my life
Everything that's been
Everything that went straight to hell
Has it shaped me into this lifeless bastard?
Never do I find any meaning in reflecting upon it.

Addicted to my escape from reality
to get away from everything
Pills or powder, butane gas or injections
Everything that helps me forget is good enough
I happily indulge in making my short life even shorter



The Terminalstation of indifference (Likgiltighetens slutstation)

Dreams and goals
are traded for pills and needles
Feelings and reflections
you since a long time back have given up
You don't feel any more anxiety
Nothing can hurt you now
You've sunk too low
in this quicksand
The darkness has settled
and the sun will never again shine for you
Gradually you sink deeper and deeper
There's no chance for you to crawl up
The flowery field you once stood on
has withered and died
Your suffering has reached it's goal
You are approaching the terminalstation of indifference

The Terminalstation of indifference



Escaping reality is my reality (Verklighetsflykt är min verklighet)

Give me comfort in a disgusting life
Make a never-ending darkness end
Let me forget an inevitable death
Let me fly through slow days
Give me hope in a destroyed city
Drown my memories, thoughts and goals
Steal me away from myself
Erase all the memories that chafe inside my head
Delete all the failures and mistakes I've made
Take me where I don't have to feel this suffering
and this anxiety
To the place I created in my head
Which doesn't really exist
Build by angst, made by hate.
What's the point of dreaming
when I know it's really only pathetic wishful thinking?
Let me float beyond the walls of life
Let my tears become solid and let my pulse stop
Take me away from my ridiculous wish of continued breathing
Let me dream myself away in synthetic sleep.

And please, let me never wake up again.



An old friend (En gammal vän)

Oh, sweet anxiety
whom eats me day by day
Even this evening you come to visit me, I see
what luck I have
who gets to have you as my dining guest
Oh, sweet, wonderful anxiety!



Life from the perspective of a fool (Livet ur en dåres synvinkel)

It's morning again and it's yet another day in escape
Halfdrunk I reflect upon life
and all it's gray nuances
A few more sips
and this tragic city gets colour
Alcohol, hurry, take me away from here
Memories are darkened, I am as born anew
A toast for loneliness
I escape from myself.



Bloodred ocean (Blodrött hav)

I see in black and white
My sight is since long bleary
I'm lost out on open water
With a hole in the hull and reefed sails

Heaven closes above me
Clouds gather together in threatening guises
All this scares me, but fascinates me greatly
Hope is devoured, life is drained, dreams are murdered

Everything that ever meant anything
loses it's value, it's actual meaning
I don't know where this boat will take me
but yet I don't jump overboard

I want nothing more than to get out of here
But like a cyst I firmly hold on
Afraid of what could happen. Afraid of the unknown.
Angst in thousandfold, mental torture in it's purest form.

No land in sight, no hope to be seen.
The clouds multiply, becoming more and denser for every day
Sight is down at zero, it's pointless even trying
to see the light in the tunnel, some form of salvation

That's why I'm stuck in this boat
M/S Doom, the ship of the damned
Never will I reach the ground, the end of the voyage
I sail alone on a stirred sea.

Thoughts on death and eternal sleep haunt my nights
Desperation has taken a firm grip around me
But like a cyst I cling to the tainted rail
Doomed to always sail this bloodred ocean



Everything I never had (Allt jag aldrig haft)

I can't hold up any longer, I'm way too tired
Now I just want to sleep and sleep for good
The darkness after death can't be any
darker than the life I live, can it?

The escape from reality has for a long time been my only friend
But when the money is gone even it lets me down
During my whole life I've lived for the moment
But now the moments over
So now I go away
and leave behind everything I never had